HBTQ-frågor, samkönade äktenskap och Jesus...

Utifrån min förra blogg om bibelns äktenskapsteologi vill jag vandra vidare till den debatt som senast präglat Svensk och amerikansk teologisk debatt: Samkönade äktenskap.

Jag hamnade i en skriftutväxling med en kristen broder i en annan del av kyrkan. Han förfasade sig över Svenska kyrkans liberala syn på HBTQ-frågor och samkönade äktenskap och ville veta hur jag tänkte (- dvs om han kunde räkna mig som kristen eller inte)

Jag är väl förtrogen med "klassisk kristendom", som det heter när nya frågeställningar sätter oreflekterade sanningar på sin spets, så det är utifrån den utgångspunkten jag formulerar mig.

Jag tänkte dela upp ämnet i tre-fyra bloggar: Biologi och förutfattade meningar, GT, NT samt teologi. Jag gör det för min egen skull eftersom jag behöver få mina tankar på plats. Ni får gärna hjälpa till och "rätta" mig.

BIOLOGI och förutfattade meningar

Den tillgängliga forskning jag tagit del av hävdar med all tydlighet om att orsaken till homosexualitet är oklar eftersom människan sexualitet i sig är en mycket komplicerad funktion. Klart är dock att homosexualitet inte är ett val - det är något som är djupt rotat i ens person och oföränderligt. Det går att dölja, att förvränga - men en persons sexualitet är en del av vem man är. Homosexualitet är inte bara den sexuella akten, liksom heterosexualitet inte bara är den sexuella akten - det handlar om vem man vill leva med, vem man attraheras av, vem man blir förälskad i. Tyvärr behöver det sägas.

Orsaken till homosexualitet - om man nu skall leta orsak på samma sätt som man letar orsak till en uppkommen sjukdom, är ibland fysisk; den kan ha något med hur ens DNA är kopplat (Inte en egen gen utan hur generna är programmerade), det kan ha att göra något med på vilket sätt embryot utsatts för moderns östrogen o.s.v.
Det finns också psykologiska orsaker som är beroende av miljön o.s.v. Människans sexualitet är som sagt komplicerad och djupt grundad i hennes person.

Sexualiteten i alla dess former är en naturlig del av skapelsen - och på ett sätt bör vi räkna den som amoralisk i grund - ungefär som vårt behov av mat. Med mat är det så att vi gillar olika saker. Det som kan vara vedervärdigt för den ene är en delikatess för den andre. (Surströmming)

Katolska kyrkan har fått för sig att sexualiteten bara är till för att skaffa barn. Biologiskt kan vi nog säga att barnafödandet är en sekundärkonsekvens till varför människor (och de flesta djur) idkar samlag. Driften, tillfredsställelsen, den sexuella hungern, behovet av närhet, behovet att visa intimitet, behovet att knyta an till en annan är mer primära funktioner för sexualiteten än barnafödandet. Sexualiteten är en del av vad det är att vara människa.

Alla som haft själavård vet att kyrkans förhållningssätt till sexualiteten varit långt ifrån sunt. Hur mycket ångest och och oro har inte människors sexualitet skapat genom den osunda moralitet vi skapat kring dessa frågor. Vi anklagar samhället för att skapa anorektiker, människor som inte förmår äta sunt eftersom de försöker leva upp till en felaktig bild av vad det är att vara människa. Jag skulle säga att vi som kyrka skapat sexuella anorektiker som inte förmår leva de goda liv Gud gett dem att leva. Det är synd i sin rätta bemärkelse.

Jag förespråkar inte sexuell promiskuitet eller fri sex med alla - det är inte det jag syftar på - sexualiteten behöver skyddas eftersom den är en värdefull del av oss - och den har kontaktvägar rakt in i vårt hjärta - och det måste vi vara rädda om. Och det är just det jag vill att vi som kyrka skall vara!

I sin goda stävan efter att skydda sexualiteten har kyrkan ofta begränsat och förhindrat människor att leva med den sexualitet de har - detta gäller särskilt människor med homosexuell läggning. Vi har i oförstånd förespråkat avhållsamhet för de som har behovet av närhet av en människa av samma kön - vi har till och med på olika sätt skickat dem till helvetet. Vi har tvingat människor som faller för människor av samma kön att skapa en osund subkultur som under långa tider varit den enda tillflykten för dessa människor - därtill har vi haft mage att fördöma denna subkultur och haft den som argument och bevis för hur lösaktiga och promiskuösa dessa människor är - vi har inte gett dem tillfälle att leva de liv Gud kallat dem till - vi har inte gett dem möjlighet till att i vårt samhälle leva med den längtan de har. Jag är rädd att domen för detta blir hård för oss som kyrka på den yttersta dagen.

Vad bygger vi då detta förhållningssätt på? Länge trodde jag att det var bibliska resonemang som låg i botten. Men ju mer jag arbetat med frågan desto tydligare inser jag att det inte finns några bibliska argument som är hållbara för detta förhållningssätt. Grunden har varit xenofobi - rädslan för det annorlunda.

 Jag tänker att det är just xenofobin som Jesus befriat oss ifrån och därför är det på tiden att vi som kyrka gör bot och följer Jesus.

I nästa blogg tänker jag syssla lite med texterna i GT...