Så var det dags för Sodom och Gomorra.
Jag hamnade i mailkonversation med en något mer fundamentalistisk broder än undertecknad. För honom var texten om Sodom och Gomorra utgångstexten för hur homosexuella är: De är sexmonster som är så uppfyllda av sina drifter att de till och med vill ha sex med änglar. För honom var alla invånarna i Sodom homosexuella. När jag påtalade orimligheten i detta sa ha att han så fruktade Gud att rimlighet var inget han vågade ta fasta på i sådana här allvarliga texter.
Att de inte ville ha sex med Lots döttrar visade ännu mer hur förtappade de var (mycket underlig människosyn och en helt felaktig interpretation av texten) ...
Tyvärr är denna uppfattning inte helt ovanlig bland en del kristna, men den som funderat något på vad homosexualitet är och hur människan fungerar inser snart att min konservative broders tolkning av händelsen är totalt orimlig. Helt enkelt dum!
Poängen med texten om Sodom och Gomorras förgörelse är att beskriva människor som var så fyllda av sig själv och sin girighet att de inte ville ta emot Gud när han besökte dem genom två manliga änglar. (Kan änglar ha kön? - Det är en central biblisk fråga vi måste återkomma till!)
Gud var ett sådant hot mot invånarna att de till och med ville förnedra honom på det värsta sätt man kunde tänka sig, förnedra honom på samma sätt som man förnedrade sina slagna fiender; genom att våldta dem.
Att det alls inte handlade om sex visar historiens absurda lilla delberättelse där Lot ger ut sina döttrar till att bli männens sexslavar - men det var inte sex de var ute efter - det var förnedring av Gud. Denna lilla hemska händelse vill alltså tydliggöra att det inte var sex som stod i centrum utan hat.
De flesta andra bibelställe som hänvisar till denna berättelse hävdar också att det var städernas ogästvänlighet, deras fientlighet, deras själviskhet som var orsaken till deras beteende - och detta beteende var så avskyvärt i Guds ögon att han förgjorde städerna. Invånarna ville helt enkelt döda Gud. Det fanns nästan inga rättfärdiga bland dem...
Denna tolkning är också så tydlig i det att berättelsen där de två männen (änglarna) besökte Abraham i Mambres terbintlund just handlar om hur en Gudsman gör, hur rättfärdig gudsman på beduinskt sätt välkomnar gästerna och dukar fram det finaste han har. Som kontrast visas därefter Sodoms invånare upp just som riktigt otrevliga typer.
De som hävdar att denna berättelse handlar om homosexualitet tror att homosexualitet handlar om var du stoppar in ditt manliga könsorgan - men det är inte homosexualitet - det är bara sex. Det som sker i Sodom är dessutom inte ens bara sex utan våldtäkt - en våldshandling som än i dag används för förnedringens skull.
Både män och kvinnor kan våldtas. Vi glömmer det ibland. Tänk om änglarna i berättelsen hade varit kvinnor, då hade vi inte kallat händelsen heterosexualitet utan just vad det är: Våldtäkt. Så enkelt är det.
Man kan läsa boken "The reign of the phallus" - den handlar om Mellanöstern och antikens sätt att med snoppen regera världen. Faktiskt en intressant bok som är mycket upplysande i dessa frågor.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att GT inte på något ställe egentligen talar om det vi i dag kallar homosexualitet. Inte så att det inte fanns, inte så att det uppskattades och regnbågsflaggor hissades utanför templet - men man förstod inte människan på det sättet. Man hade inte kunskap på det sätt vi har idag. Samhället hade ingen plats för alternativa samlevnadsformer. Allting handlade om överlevnad och befolkningsökning så att man kunde vara ett stort mäktigt och därmed tryggt folk. Man hade väldigt sällan möjligheten att vara dem man var - man hade en roll att spela. Tänk så mycket dold olycka det samhället skapade - så många olyckliga relationer - så mycket ångest och självförnekelse. Gud är god som låter oss leva i en helt annan tidsålder.
Hur slutade mailkonversationen med min konservative broder? Han slutade svara på mina mail eftersom jag inte fruktade Gud så mycket att jag inte ville använda min gudagivna hjärna och det lilla förnuft den rymmer. Jag var väl helt enkelt ogudaktig... en av de orättfärdiga som nu sitter och väntar på brinnande svavelklot - så kan det gå!
I nästa blogg kastar vi oss in i NT...
Där slank det ur dig igen: "Allting handlade om överlevnad och befolkningsökning"
SvaraRaderaDu har verkligen en evolutionistisk syn på historien. Tänker du att samhällen utvecklas till högre etik och hälsosammare livsstilar? Hur förklarar du då att 1900-talet kom med två världskrig och att islamismen tar fart på 2000-talet?
Ja, samhällena utvecklas och förfinas. Bakslagen i historien motbevisar inte alls det. Om du jämför 1700-talet med 2000-talet har det utvecklats på alla områden: större förståelse för mänskligt liv, bättre sjukvård, mer kultur tillgänglig för fler, bättre sociala system som bygger på en mer genomtänkt människosyn osv.
RaderaIslamismen är väl ett tydligt exempel på bakåtsträvande - man vill inte ha det nya eftersom man är rädd för det - Boko haram betyder ju "mot västerländsk bildning". Eftersom utvecklingen gå så fort framåt är det naturligt med bakslag. Ser du på mänskligheten i stort kan man inte på något område hävda att vi inte förfinats, anpassats och utvecklats.
Hmm. Området "religiös begåvning" eller "gudsrelation"?
RaderaJag tror det finns en utveckling där också... vi tror ju inte på en gubbe på ett moln längre - det gjorde stora delar av befolkningen förr - speciellt på medeltiden då många endast hade tillgång till väggmålningarna i kyrkorna. Många kunde inte ens läsa och var bundna till enkla förklaringar som blev tämligen underliga med tiden. Nu har fler tillgång till ordet, till kunskapen, till reflektionen kring vad det är att leva nära Gud - samtalet har aldrig varit större än i dag. Bibelvetenskapen är också större - vi har mer fakta att ta ställning till och vi kan i dag förstå mer av vad bibeltexterna egentligen handlar om än man gjorde ens på 1800-talet... så även den religiösa begåvning och Gudsrelationen har kunnat utvecklas... eller hur ser du på det hela?
RaderaHmmm.
RaderaDet är inte helt ovanligt att mena att medeltidens kristna tänkare var djupare än våra idag. Att vi fastnat i en personifiering av Gud, som redan kyrkofader X Z och Y menade omöjligen kunde vara sann, för att inte tala om Thomas av Aquino (doctor angelicus, apropå änglologi).
Vad vanligt folk trodde var kanhända en annan sak, men det faktum att Gud avbildades i mer eller mindre mänsklig gestalt - jag tror inte man ska låta det lura en att tro att människorna tänkte på Gud som en människa, nödvändigtvis. I så fall började förfallet när de kristna började avbilda a) Gud i form av Jesus b) Gud fader - vilket dröjde mycket längre, en god bit in på medeltiden väl.
Människor innan det moderna tänkandet började formas, under antik och större delen av medeltiden (för det var den spirande moderniteten som gjorde slut på medeltiden) hade Gud som en självklar del av sin världsbild. Gud var själva förutsättningen för allt inklusive människans förnuft, inte ett objekt som förnuftet kunde granska.
Om vi människor, när vår religiösa begåvning utvecklas, alltmer kommer fram till att det där med någon Gud inte är så självklart, bör man fråga sig var slutpunkten på denna utveckling finns. Då kommer man kanhända fram till att det riktigt utvecklade religiösa tänkandet är avskaffad gudsrelation?
Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att det filosofiska och teologiska tänkandet var endast förunnat en mycket liten del av världens befolkning. De flesta hade en mycket enkel tro - inte långt från tomtar och troll.
RaderaJag tror inte medeltidens tänkare var djupare än i dag eftersom de inte kunde tänka utanför den givna världsbilden - och den gjorde deras tänkandet mycket begränsat. Tyvärr är det i dag så att man i många kristna led tänker att människor som skall vara kristna måste överge en modern världsbild och anamma den medeltida. Det betyder att man intellektuellt måste kapitulera för att kalla sig en kristen.
Det kan vara så att Gud inte får plats i en modern världsbild - den möjligheten måste vi hålla öppna - och då skall vi ju inte hålla på med allt det här filosoferandet, då är det utan mening.
Jag tror dock inte att vi är där - jag tror att Gud finns, att han talar till oss och att våra liv blir rikare av upptäckten av Gud - men vi måste lära oss att förstå honom bortom den antika världsbilden.
De konservativt kristna vägar förstå detta och låter den kristna tron banaliseras till dumhet - och tvingar folk att tro på sådant som vi i dag inte kan tro på eftersom vi vet att det inte är sant.
Jag menar att man slutar vara kristen i det ögonblick man frångår förnuftet och istället, mot allt bättre vetande, hävdar en religiös sanning - då slutar man vara kristen för att bli religiös istället.
Det är just här hela min kamp står; hur formulerar man evangelium i denna tid med den intellektuella integriteten i behåll!?
Jo, jag har tänkt på den möjligheten att det kan ha varit ungefär så. "Tomtar och troll" var en elak jämförelse, däremot kanske att vanligt folk mest av allt var rädda för helvetet. Men det betyder isåf att religion i form av gudskontakt, något mer givande, eg. alltid har varit något för en elit snarare än för hela folket. Vad säger det i så fall om religionen?
RaderaOm man tror att det faktiskt finns något i religionen bör man väl tro att enkelt folk kunde hitta till en rimlig tro som faktiskt gav dem något, och inte enbart var överhetens medel att hålla dem på plats - för så har den onekligen (också?) funkat.
Jag ställer mig lite tvivlande till om jag borde kommentera så mycket på din blogg. Jag vet inte hur mycket du har läst på min, men jag är inte kristen och har aldrig varit. Jag har ägnat ett drygt år åt ganska intensivt sökande och det slutade (?) väl med att jag trillat tillbaka i nåt slags agnosticism, låt vara med en betydligt mycket större dragning till det religiösa än förr. Men då inte specifikt till kristendomen, vars skrifter jag finner svåra och vars sanningar kanske inte känns mig helt tillämpliga.
Det är främst dina egna pastorn behöver prata med, tänker jag, mer än med mig. Annars får du gärna använda något blogginlägg till att utveckla det där med den medeltida världsbilden och på vilket sätt den behövs för att få den kristna tron att sitta ihop.
Jag har nyligen läst Mikael Mogrens "Livets helighet" och fann den intressant. Någon kallade den en katekes för vår tid, fast den handlar om allt annat än trossanningar - eller just därför? För mig är den ett sånt där försök, liksom Spongs, att fylla det kristna skalet med mening eftersom man har den upplevelsen att det borde ha det, fast man inte får det gamla att stämma. Fast på ett helt annat sätt. Jag tyckte om den.
Apropå den där boken tycker jag pastorn ska lyssna på den här.
https://www.youtube.com/watch?v=XjaHcQMjWgY
Tack för länken :-)
RaderaDu får gärna kommentera - och jag vill gärna ha perspektiv från dem som inte räknar sig tillhöra kyrkan. Det är ofta från er som man kan få de viktigaste frågorna och påståendena. Jag har läst lite på din blogg.
Min nästa blogg skall jag försöka använda till den medeltida världsbilden.
En reflektion jag gjorde av ditt inlägg är att det här med själva trons kärna är svårt att beskriva. Du säger att vi försöker fylla det kristna skalet med mening. Jag försåt vad du menar. Men jag tror du skall se det som så att det är inte det kristna skalet som är den kristna tron. Skalet är snarare kultur och historiska avlagringar. I botten av varje kristen ligger ett möte med Jesus, med den uppståndne. Detta möte går inte så lätt att sopa bort. Min erfarenhet är att ju längre man vandrat i den erfarenheten desto mer vill man fånga kärnan i det hela. Det är då man upptäcker alla dessa lager och missförstånd som nu står i vägen för det man upptäckt.
Det handlar alltså inte om att fylla skalet, utan att ta bort skalet så att man kommer åt det som skalet försökt skydda på olika sätt genom århundradena. Det är väldigt spännande!
Om ett möte med den uppståndne Kristus finns i botten på varje kristen var kanske rätt få människor på medeltiden kristna. Om det är vitsen kan vi verkligen skrota folkkyrkotanken! Jag har utgått från att det är en minoritet, även bland de som kallar sig kristna, som har riktigt konkreta gudserfarenheter. Om det är den upplevelsen som gäller, är det kanske onödigt att uppfostra folk till kristna... fast ändå inte, eftersom människor i icke-kristna kulturer sällan upplever sig möta Jesus. (åsså kom vi in på den jobbiga frågan om metareligionen överordnad alla befintliga religioner, etc)
RaderaKristna kan ha rätt skilda gudsuppfattningar och även väldigt skilda tolkningar av Jesus, så frågan är vad som blir kvar när du tar bort skalet. Frågan är om det inte faktiskt är skalet som definierar kristendomen och innanför finns en väldig massa olika saker, varav inte allt med nödvändighet bäst inryms i fältet religion. Jag menar: ta bort det kristna skalet, och ni kommer alla att hitta olika saker därunder.
Själv satt jag igår kväll och tog bort ett halvdussin färdigskrivna, köade blogginlägg. Jo det blir säkert fler, och texterna är sparade men jag var plötsligt mätt på rotande i det kristna och dessa blogginlägg kändes inte längre relevanta.
Jag tror att alla människor på ett eller annat sätt är födda med en Gudslängtan - därav vårt religiösa beteende som människor. Vi vill och behöver förstå vårt liv i ett större sammanhang. Vi behöver ha någon som lyssnar. Denna längtan är inget bevis på Guds existens - men människor upplever denna dimension av tillvaron värdefull. Det gäller alla religioner och troligtvis nästan alla människor.
RaderaVilken religion du letar svaret i beror naturligtvis på vilken kultur du växte upp i. Jag är uppväxt i Sverige, kom till tro i tonåren - inte på något dramatiskt sätt, men jag upplevde att det jag lyssnade till och deltog i berörde mig på ett existentiellt sätt - det upplevdes sant, äkta - och lät mig mogna som människa. Jag såg mig snart som en del av den kristna traditionen - dvs Gudserfarenheten var inte bara min, utan jag fick dela alla andra kristnas erfarenhet också. Så breddades min förståelse och kunskap om den kristna tron och traditionen.
I botten tror jag att nästan alla kristna bekännare delar en erfarenhet av Guds seger och kärlek. Gud vinner och vi får stå på hans sida eftersom han älskar oss. Denna erfarenhet sker bortom orden - men, har jag märkt i själavården, att denna förvissning och tro går att leva och dö på.
Gudserfarenheten är inte i sig en upplevelse - utan snarare en förvissning eller trygghet. Den tror jag människor på medeltiden också kände - men de hade inte så mycket teologisk kunskap. I vår tid saknar vi också kunskap hos gemene man. Men tror gör man. Ofta en individuell hemmasnickrad tro med en liten doft av den kristna traditionen.
Jag tror att Gud gett kyrkan sin breda kristna tradition att ösa kunskap ur. Men den svåra frågan är hur vi förhåller oss till denna kunskap. Är den bokstavlig eller mer symbolisk - är den lag eller rådgivning.. osv.
Detta svar svarar inte på hur andra religioner förhåller sig till Gud - jag kan bara svara för min tro och erfarenhet. Jag tror att vi är inne på helig mark när vi talar om religion - inte så att det inte går att debattera och ifrågasätta - utan att det handlar om den dimensionen i livet där orden inte räcker till - och där vi med ödmjukhet behöver närma oss varandra.
Jag tror inte du hittar svaret på ditt sökande i debattens form. För att förstå måste man gå in i traditionen och pröva den inifrån en tid och därefter intellektuellt rannsaka den. Går man på andra hållet missar man ofta målet med det hela.
Debatt är oftast meningslöst. Samtal kan vara bra.
RaderaJo, gå in i, pröva inifrån... men vad vill jag i så fall pröva inifrån. Jag har inte hittat någon varisort jag vill - det är inte som om SvK är den självklara hemvisten, som jag antar att det var för dig. I min släkt är så gott som alla ordentligt sekulariserade.
I början tänkte jag att man hoppar förutsättningslöst, som Majken Johansson. Det tordes jag inte.
http://www.svd.se/lesbisk-alkoholiserad-och-alskad-poet
Tänk vilken eskapism och intellektuell oärlighet att falla på knä och tillbedja någon som man inte säkert vet från början att han finns! Men jag har alltid trott på värdet av experiment...
Jag är väl mindre experimentellt lagd än Majken. Vill inte hoppa i galen tunna. Tänk om där finns ett stup, och ingen som fångar upp. Jag menar, pröva Moonrörelsen inifrån och rannsaka intellektuellt sen känns inte som någon bra idé... man vill utvärdera först. Vill jag hoppa? Okej, SvK är ju nu ingen moonrörelse, men guvet vad man får på köpet som man inte ville ha.
Det första jag nosade på, det första som attraherade mig, var en annan kyrka och där följer med en massa skrot som jag verkligen inte ville ha. Ett tag försökte jag tumma på mina övertygelser allt jag kunde för att se om jag kunde pressa in mig där. I efterhand är just den viljan att försöka kompromissa med vad jag egentligen vet är mina övertygelser och åsikter ganska skrämmande. Jag hade inte trott det om mig själv. Jag gick en katolsk mässa, insåg "det här kan funka, det skulle kunna bli vanebildande" och avstod från fler.
Jag fastnade väl på sanningsfrågan i början. Det är den bild av kristendom vi som inte direkt är uppvuxna i kyrkan har i vår kultur, den tämligen biblicistiska (läs David Thurfjells "Det gudlösa folket", rekommenderas synnerligen). Det tog mig tid att komma ur det såpass att jag kunde förstå att det finns andra, lika ärliga synsätt.
Om det har skapats ett slags religiositet kring Harry Potter
http://www.kyrkanstidning.se/kultur/man-kan-jamfora-harry-potter-med-religion
http://www.kyrkanstidning.se/kultur/de-nya-husgudarna-och-deras-larjungar
så får jag inse att en aktivitet jag sysslade med en gång i tiden - mycket intensivt, flera gånger i veckan - också kan ses som ett slags religiöst utövande. Helig mark - ja! Vi tog faktiskt av oss skorna... kanske det är dit jag vill tillbaka, egentligen. Men den vägen är stängd, av olika skäl.
Vi får väl se när du är redo för den medeltida världsbilden. Om du sorterat ut tankarna där. Ibland märker man när man börjar skriva att man inte har det.
RaderaDet finns ingen församling som passar en perfekt. Det är inte heller meningen tror jag. Församlingens uppgift är att vara ens andliga motstånd ibland - bröder och systrar man kan kämpa med. Jag tänker att en god församling är en bred församling - men många traditioner och åsikter sida vid sida. Det är ju så livet fungerar. Det är ju så en bra familj fungerar.
RaderaÄr man med i en församling påverkar man ju den också - det är ju inte bara ett mottagande, det är ett givande också.
Jag är uppvuxen i en helt sekulär miljö - ingen kontakt med kyrkan innan konfirmandåldern. Men då var Svenska kyrkan enda alternativet. Jag älskar Svenska kyrkans just på grund av hennes bredd. Hos oss finns de konservativaste konservativa och de liberalaste liberala. det finns inte en församling som ser likadan ut eller har exakt samma tradition. Men vi är ett i sökandet efter Gud och i upptäckten att Jesus är någon väldigt speciell - från den utgångspunkten vandrar vi vidare.
Jag tror det ibland handlar om att sätta sig någonstans i den kyrkliga världen och vara med där - det blir utgångspunkten för vidare upptäckter och erfarenheter. Om man bar går på utsidan och väntar på det perfekta tillfället lär det inte komma.
Det är dock viktigt att bevara sin intellektuella hederlighet - att inte gå på vad som helst och framför allt inte gå med på sådant man inte vill gå med på.
Jag tror det är din längtan du skall pröva utifrån - den har du onekligen, annars hade du inte rört dig i dessa tankebanor överhuvudtaget. Jag tänker att vår längtan är Gud rop efter oss.
Jag får se om jag är redo för den medeltida världsbilden :-)
Här låter pastor TT en smula evangeliserande. Det är nu jag ska springa för livet :-) nåja, jag bad om det.
RaderaNu ska vi se. Att änglarna sökte sig till människornas döttrar och hade samlag med dem, är det en judisk icke-kanonisk myt eller står det i Bibeln? De varelser som blev resultatet är iaf icke-biblisk myt. Jag kommer just nu inte på vilka varelser det var.
SvaraRaderaJag tror att Bibelns änglar per definition är manliga. De är heliga, hur skulle de kunna vara kvinnliga...
Det står i 1 Mosebok om änglarna som förenade sig med människornas barn - det är en del av myterna kring urhistorien. Jag vet heller inte vilka varelser som kom ut ur det hela - men jag tror att det beskriver att världen är ond och gränslös. Men annars är et en obegriplig och konstig text som kyrkan inte riktigt vet hur hon skall hantera.
RaderaJa, min kunskap om änglarnas kön är näst intill obefintlig. Jag tror inte de har något kön, vad skulle de med det till. Förökas änglar genom samlag?
Min änglakunskap är inte jättestor :-)
Då ska vi se. 1 Mos 6:1-4. Jättarna finns faktiskt med där, fast om de är resultatet av förbindelsen eller ej verkar lite oklart.
Radera1917 års översättning:
Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i. Då sade HERREN: ”Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.”
Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.
Bibel 2000:
När människorna nu började bli talrika på jorden och döttrar föddes åt dem, såg gudaväsendena att människornas döttrar var vackra, och dem de tyckte bäst om tog de till hustrur. Då sade Herren: ”Min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid – hon är dock av kött. Hennes livstid skall vara 120 år.”
På den tiden – och även senare – när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.
Svenska folkbibeln:
När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. Då sade Herren : "Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år." Vid denna tid, då Guds söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.
Folkbibeln har våldsverkare istället för jättar. Vad det där från början syftar på vete håken. Folkbibeln väljer en tolkning och får det logiskt, och trollar bort jättarna.
King James (en av alla king james-versioner som finns):
And it came to pass, when men began to multiply on the face of the earth, and daughters were born unto them, That the sons of God saw the daughters of men that they were fair; and they took them wives of all which they chose. And the LORD said, My spirit shall not always strive with man, for that he also is flesh: yet his days shall be an hundred and twenty years. There were giants in the earth in those days; and also after that, when the sons of God came in unto the daughters of men, and they bare children to them, the same became mighty men which were of old, men of renown.
Här om den judiska traditionen. Vet inte hur bra sidan är, men det stämmer bra med mitt minne.
http://www.bibleprobe.com/nephilim.htm
The strange events recorded in Genesis 6 were understood by the ancient rabbinical sources, as well as the Septuagint translators, as referring to fallen angels procreating weird hybrid offspring with human women-known as the Nephilim.
Kan man avla barn med en mänsklig kvinna torde man vara man. Det är dock en vanlig kristen åsikt att änglarna är könlösa, ser jag när jag googlar vidare. Likförbaskat heter ärkeänglar sånt som Mikael och Gabriel, inte Mikaela och Gabriella.
"Ängel" är väl vad man drar till med för alla konstiga gudaliknande varelser i GT. Att som Bibel 2000 skriva "gudaväsenden" - då har man bestämt sig för att de som skapade texten var polyteister.
Tack för din utläggning. Det vi kan konstatera att att Gud har ett helt hov av olika andliga väsen och vi vet också att änglarnas namn inte främst egentligen är namn utan egenskaper som de har. De är inte personer på det sätt vi är personer utan väsen. Det är snarare så att vi gett de andliga väsens egenskaper manligt attribut - för som sagt de behöver inget kön eftersom de inte förökar sig genom samlag... tror jag i alla fall :-)
RaderaJo, visst förstår jag att det att vi använder Mikael och Gabriel som manliga namn beror på att vi sett på dessa figurer som manliga. Men det började man med för länge sen. Hm, det där med sexuella kontakter mellan änglar och människor som resulterar i nefilim står i Henoks bok och i Jubileerboken, enligt Wikipedia. Apokryfer från nåt i stil med 100-200 f.Kr. Frågan huruvida det i GT finns en syn på vad änglar är för ena ("korrekt bibliskt: änglar är könlösa. Inkorrekt tolkning som återfinns i apokryfer: änglar kan göra människokvinnor med barn och bör sålunda vara manliga") eller om det ryms många olika uppfattningar om vad änglar är för något i Bibel-biblioteket må vi lämna åt änglologerna.
RaderaJag tror du gör rätt i din analys om att det inte finns en "angelogi" (änglalära) i bibeln - varje bibelbok har sin egen teologi. Detta gäller inte bara änglar. Sadukeerna som nämns i bibeln på Jesus tid trodde inte att änglar fanns överhuvudtaget - inte heller på de dödas uppståndelse. De läste samma bibel som fariseerna som trodde både på änglar och uppståndelse...
RaderaÄnglologi är ett roligare ord. Angelogi låter så seriöst.
RaderaJo... jag har läst min Karen Armstrong.