Jesus måste tåla verklighetens ljus!

Det finns en farlig längtan i oss kristna att försöka få tron att bli enkel och formulerbar - som en formel som skall svara på livets fråga. Ju längre jag vandrat tillsammans med Jesus på trons väg desto klarare står det för mig att ju mer vi försöker tränga in honom i begrepp och formler desto tystare blir han.

Jag har alltid haft mitt hjärta i dogmatiken och fascinerats över alla de tankar och den kunskap som skapat alla dessa formuleringar som försöker få trons liv systematiskt och logiskt. Men med tiden har jag också sett att varje gång vi formulerat en dogm, ett teologiskt begrepp, en helhetstanke om tron, så mister den sitt värde och blir till en formel. Jag tror att det beror på att vi så ofta glömmer att varje gång vi formulerar tron gör vi det i en specifik tid. Den tiden är snart förbi och kvar är formuleringarna - som i sig genast tolkas i den tid som då är - vilket betyder att de säger något annat än när de verkligen formulerades. Dogmatik och dogmatiskt tänkande måste därför vara en ständigt föränderlig disciplin - den måste hela tiden vara nytolkande och omtolkande.

Vi kan bara gå till Svenska kyrkans bekännelseskrifter för att se hur absurt den kan bli. Ingen vettig människa kan egentligen använda dem för att förklara Svenska kyrkans tro i dag - de är skrivna in i en historisk tid som inte längre är.

-Men visst finns väl grunderna där, säger vän av ordning; rättfärdiggörelsen genom tron skriftens auktoritet, kyrkosynen... Både jag och nej. Orden har inte samma valör längre, frågorna är inte desamma.

"Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av Sann Gud..." bekänner vi i nicenska trosbekännelsen... men orden betyder inget längre, eftersom frågan de försöker besvara för de flesta är bortglömd och bevarad bara i fragmentarisk form hos de lärda kyrkohistorikerna.

För mig är det en befrielse att veta att jag inte behöver tro på formuleringarna som fäderna (och någon enstaka moder) formulerat, men att jag med deras erfarenhet kan få en vidare syn på vem Gud är genom tiderna.

Det finns en naiv form av kristen tro som inte vågar gå in i verklighetens komplexitet. Tyvärr är den formen av kristendom ganska utbredd eftersom den är tillsynes enkel. Det är en antiintellektuell tro, en barnatro i dess naiva form. Problemet är att den tron inte håller när kunskapen ökar och verkligheten tränger på. Tyvärr ser jag en djup rädsla i många kristna sammanhang att möta denna verklighet. Det är min djupa oro och sorg. Kristen tro måste kunna bäras av en frisk verklighetsuppfattning, förankrad i erfarenhet och kunskap. Kristen tro dör om den inte släpps ut ur sin religiösa bubbla, ur sin fantasivärld. Jesus tål verklighetens ljus.

När vi läser skriften behöver därför vi gå bortom dogmerna och bortom längtan efter att få  Bibeln till en logisk enhet. Det är den inte och har aldrig varit. Logiken är illusorisk. Det finns inte en teologi i skriften - det finns flera. Det är en poäng i det som är Gudagiven.