Det finns inga kristna äktenskap...

Jag lyssnade till debatten inför införandet av samkönade äktenskap i USA. De bibeltrogna konservativa ojade sig storligen. De har nu bestämt att dagen då högsta domstolen röstade för att konstitutionen gav samkönade par rätt till äktenskap var den dag så allting vände - detta var enligt dem tecknet på att Gud övergivit USA - nu krossades högsta domstolen de av Gud givna grundläggande värdena för en gudsstat: äktenskapet smutsades ner och omtolkades till oigenkännlighet. Man har nu gått bort från de bibliska värdena och Jesus kommer snart med sin dom. Det är stora ord man använder.

Detta hojtande fick mig att börja reflektera över vad Bibeln egentligen säger om äktenskapet. Svaret är: nästa ingenting. Ändå låter det i kristna led, också i Sverige, som att äktenskapet är en grundläggande princip för det kristna livet - om man inte vill bli  munk eller nunna. Det är nästan som om det vore en plikt att gifta sig.

I GT ser vi en bred flora av äktenskapsformer. Adam och Eva - som man gärna hänvisar till - gifte sig inte - det bara levde med varandra och låg med varandra. Lite längre fram i GT finns nomadens månggifte - en man och många hustrur. Där finns också haremet - kung David hade tusen fruar. Där finns arrangerade äktenskap och där finns äktenskap ingångna av kärlek.
Grunden i äktenskapet var inte den passionerade kärleken utan en praktisk överenskommelse som handlade om egendom och social trygghet. (se bara på budet: Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller han tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom... Kvinnan var alltså egendom likställd med åsnan)

Man fick inte skilja sig p.g.a. av att man då (i det rådande mansdominerade samhället) satte kvinnan på pottkanten och gjorde hennes framtid otrygg. Barn var pensionsförsäkring och åldringsvård - det var en viktig frukt av det äktenskapliga samlivet.

Gud hade befallt Israels folk att föröka sig - det var ett sätt att skaffa makt och bli ett inflytelserikt folk. Det gjorde också att man som ett stort folk kunde bevara sin identitet som ett utvalt folk bland alla andra...men allt detta gäller Israels folk.

I NT sker något radikalt. Jesus gifter sig vad vi vet aldrig. Det var något underligt för en jude. Enligt evangelierna - särskilt Johannes, är Jesu bästa vänner ogifta syskon. Jesus använder bilden av bröllopet för att tala om Guds rike - inte som ett bud om hur de kristna skall leva. När Jesu fiender frågar om vem som är gift med änkan som genomlevde sju syskon säger han att i himmelen finns inga äktenskap, i betydelse sådana praktiska institutioner är överflödiga där... Det enda ställe där Jesus egentligen talar om äktenskapet är när han citerar 1 Mos 2:24 där det står: "... det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett." När Jesus citeras i Matt 19:4ff har detta citat fått med ett "skall".. "Därför skall en man lämna.." Detta låg inte alls i originaltexten. Där var det bara ett konstaterande.. och det är ju svårt att sätta emot!

När vi kommer in på apostlarna förespråkar Paulus celibatet - men eftersom Jesus dröjer och man är lite svag i köttet är det bättre att man gifter sig än förbränns av åtrå, skriver han. Äktenskapet är inte rekommenderat - men bättre än att vara allt för sexuellt frustrerad. 

För en kristen i urkyrkan verkar äktenskapet därför inte vara speciellt centralt. Luther förstod det så också - han såg det som en god institution för samhället - men det var liksom lagt på skapelseplanet eftersom vi behövde organisera våra liv på något sätt och skapa en god grund för våra grundläggande behov av trygghet och åldringsvård. 

I dag är äktenskapet inte så mycket en social nödvändighet som tidigare. Vi har ett ganska jämställt samhälle där var och en kan få ha egen inkomst och självbestämmande. Det som är kvar av äktenskapstanken är att det inte är gott för människan att vara ensam. För dem som skaffar barn är det bra om man begränsar sina sexuella utsvävningar till en person så att det blir trygghet i familjen. Men att kalla detta kristet är nog att säga för mycket. Det är ju lika för de flesta människor i denna värld. 

Det som fascinerar mig är att det egentligen inte finns någon tydlig äktenskapsteologi i Bibeln - den är hämtad från andra ställen och från andra ideal. Äktenskapet kan vara gott för det - men detta tror jag ändå är en viktig iakttagelse. 

Den första församlingen väntade på Jesus och trodde han skulle komma inom några veckor - därför var äktenskap onödigt - men när han dröjde började man längta efter varandra - och då hänvisade Paulus till common sense. Märkvärdigare än så är inte bibelns äktenskapsteologi.

Det är viktigt att komma ihåg detta när vi vandrar vidare till det som USAs konservativa förfasar sig över: samkönade äktenskap i Bibeln...