Normal homosexualitet

Jag måste återvända till samtalet om homosexualitet igen. Lyssnade på ett föredrag av en kristen broder som menade ett homosexualitet inte var förenlig med kristet liv eftersom det inte var naturligt. I debatten ställdes frågan om vad som gjorde en människa homosexuell. Naturligtvis kom de vanliga försöken till förklaring fram: sociologi, felaktig hormonell besprutning av fostret, övergrepp, psykologiska orsaker, ofta fobi för det andra könet osv.

Sanningen är att man inte vet.

Orsaken till att man inte vet är att frågan är felaktig. Vi tror att det finns en biologisk sexualitet som liksom är "original - och normal". Därefter finns det förvrängningar av det "normala"såsom bisexualitet och homosexualitet. Man utgår alltså från att det finns en "paradisisk sexualitet" såsom Gud skapat den - såsom skapelsen tänkt . Men saken är den att något sådant urparadis där människan en gång monterades som en fullkomlig människa aldrig funnits. Homosexualitet har därmed alltid funnits och kan inte sättas in på en skala om förvrängningar kring det "ursprungliga". Homosexualitet bara finns som en del av den biologiska mångfalden, liksom blåögda, brunögda, vänsterhänta och människor med stora öron.

Det kan låta självklart - men är det långtifrån i många människors tänkande. Homosexualitet är ingen abnormitet - det är vanlig sexualitet - inget annat...

Julkrubban splittras i tusen bitar

Visst är det väl underligt att man inte i något av breven i NT talar om Jesu födelse. Eftersom födelsen enligt Matteus och Lukas är så spektakulär borde ju något av dessa händelser nämnts i något sammanhang.

Inte heller det tidigaste evangeliet eller det senaste talar om Jesu födelse.

Den enda profetian om Jungfruns havandeskap finns i Jesaja och är en trolig felöversättning från hebreiskan till grekiskan där ordet ung flicka översätts med jungfru. Det verkar också vara denna översättning som Matteusevangeliets författare och Lukasevangeliets författare hänger upp sina tankar om Jesu födelse på. Det är inte mycket.

Till detta kommer att stilen på födelseberättelserna - för de är ju två ganska olika berättelser - är skrivna i någon slags högtravande symboliks stil. Det är snabba, ganska överdrivna penseldrag som författarna målar med.

Matteus låter Jesus födas hemma i Betlehem, tryggt och varmt - men drar till med Stjärnor, stjärntydare, flykt till Egypten - Det är Josef som får besök av ängeln, inte Maria. Familjen är bosatt i Betlehem, men p.g.a. politiska problem får man efter flykten bosätta sig i Nasaret.

Lukas kontrar med att ängeln först besöker Maria i Nasaret - där de nu plötsligt bor. Hon hälsar på sin släkting Elisabeth och brister ut i gammaltestamentligt inspirerad lovsång - inte olikt Miriam, Moses syster när de kommer över Röda havet.
Kejsar Augustus har pålyst en skattskrivning - och varje jude måste återvända till sin hemstad. Josef som var släkt med David sedan tusen år tillbaka (Snacka om att hålla reda på släkten) fick träffa hela släkten i Betlehem. Eftersom David hade tusen fruar och de flesta säkert gav barn, som gav barn som gav barn under tusen år, borde det varit en enorm tillställning i Betlehem - inte undra på att det var trångt - och man kan fråga sig hur Josef nu fick låta den höggravida Maria vandra hela vägen till Betlehem eftersom hon nu var bosatt i Nasaret..
Lukas har struntat i stjärntydarna och stjärnan och istället kallat in några herdar som fick möta hela den himmelska änglakören under sitt nattpass.

Jesus blir omskuren i templet, vilket torde vara ovanligt, och där får han träffa Symeon - och inte minst Hanna. Hanna var gammal - och dessutom tillhörde hon en utdöd del av Israels folk, hon kom från den utplånade Ashers stam som nu plötsligt verkar ha uppstått från de döda.

Vi får enligt Lukas också följa med den tolvårige Jesus till templet då familjen återigen besökte Jerusalem - och nu briljerade Jesus med sin kunskap - fastän han tillhörde de fattiga, trots att han inte blivit religiöst myndig - också detta är Lukas ensam att berätta om.

Det underliga är att vi så sällan ser att Jesu födelse är två olika berättelser. Vid julkrubban låter vi dem smälta samman till en enda berättelse som kryddas med kameler och en ensam oxe i stallet.

Det är så mycket som tyder på att dessa berättelse inte skall förstås bokstavligt. De utgör den fond mot vilken Jesusgestalten senare målas. Varför är vi så rädda att förstå det? Varför måste vi få nutida kristna att acceptera underligheterna kring Jesu födelse som historiskt sanna när så lite talar för att de är det? De är ju talande berättelser i sig?

Om vi menar att de är historiskt sanna ställer de fler frågor än de besvarar - vad skall vi då svara när folk undrar om vi är kloka i huvudet som tror att detta är historisk sanning? Eller är det något jag missat?

Jesu pappa?

Debatten om jungfrufödseln blossar upp med jämna mellanrum. Måste man tro på den - och i så fall hur?

Under den tid i livet, då jag tänkte att den kristna tron var ett slutet system av finurligt uttänkta sanningar som aldrig motsade sig eller gick att intellektuellt ifrågasätta, förstod jag jungfrufödseln som en absolut och logisk konsekvens av Guds människoblivande. Maria var jungfru och födde utan föregående samlag eftersom han som skulle födas var 100% människa och 100% Gud - han var ju född och icke skapad av samma väsen som Fadern. Skulle Jesus bli till genom ett vanlig samlag skulle det innebära att Gud i så fall skulle komma in i Jesus senare. t.ex vid dopet - och den dogmen har ju kyrkan förkastat, så på det sättet kunde det inte ha gått till.

Visserligen är det ett litet problem med Jungfru Marie delaktighet i syndafallet. Under antiken., fram till 1800-talet förstod man ju kvinnan endast som en kruka som mannen planterade sin säd i - men när vi  upptäckte att kvinnan hade ett ägg - och på det sättet bidrog med sitt kött till det nya barnet, skulle det ju innebära att lite syndfullhet skulle kunna komma in i Jesus också - men katolska kyrkan löste det ju åt oss genom att införa dogmen om Marie obefläckade avlelse - så var det problemet löst.

Men ju längre jag levt i kyrkan desto underligare blir detta dogmastiserande - och så ojudiskt.

Jungfrufödseln var ett begrepp under antiken som innebar att man ville särskilja personen som fötts från andra personer. Jungfrufödseln var ett sätt att hedra personen och påvisa att han var större än hans biologiske fader - han var av gudomligt ursprung.

Kan man inte tänka - utan att egentligen ta ställning till hur Jesu konception gick till - att syftet med jungfrufödseln inte är att beskriva biologi utan något annat - något som handlar om att beskriva den person man talar om i en annan dimension.

Kanske ville Matteus (och till viss del Lukas) beskriva Jesus som något större än de romerska kejsarna, större än Alexander den store, större än en del gudar i den hellenistiska kulturen - de var ju också ofta födda av jungfrur. Men Jesus är större än de - till och med stjärnorna på universums himmel bockar sig för honom!

Jesu födelses mysterium - och fundamentalismen

Vad är det vi tror på egentligen? Är det Bibelns ord, är det kyrkans dogmer, är det min kulturs tolkningsnycklar, är det min egen erfarenhet? I ärlighetens namn måste man nog säga att det är en blandning av dem alla.

För de flesta är detta nog inget problem eftersom vi måste ha en närhet och en distans till alla dessa faktorer.

Hos den oreflekterade delen av kristenheten är det dock ett problem. Till denna kategori lägger jag både dem som är traditionskristna av bara farten - men också många av de konservativa rörelserna. Jag känner dem väl. Problemet uppstår i den stund då man inte tror att alla dessa faktorer påverkar mitt sätt att tro. Plötsligt har man fått för sig att man har en objektiv syn på bibeln, på dogmatiken, på kyrkans lära - och att man alls inte är påverkad av den kultur man lever i just nu. Det är ur denna dumhet som fundamentalismen hämtar sin näring.

Jag låg i går kväll och funderade på Jesu födelseberättelser. Det finns bara två - och de är väldigt olika. Matteus hävdar att Jesus är till genom den helige Ande utan att Josef eller någon annan man legat med henne. Lukas öppnar för helt andra tolkningar då han konstant kallar Josef för Jesu far. Enligt Matteus bor de i Betlehem och flyttar först efter Egyptenflykten till Nasaret - men i Lukas bor de i Nasaret och skattskrivs i Betlehem och enligt Lukas är de aldrig i Egypten.

Jag tänkte fundera några bloggar på Jesu födelseberättelser... och samtidigt fundera på hur vi trosmässigt håller oss till dessa - och vilka konsekvenser det får...

...det är nog lite homofobiska vibbar i luften trots allt...

Det slog mig hur absurt vi ibland tänker om saker och ting. Samtalet rörde sig kring homosexualitet och kristen tro. Man menade att man på Jesu tid visste om homosexualitet såsom vi känner den i dag. Jag tror både det stämmer och inte stämmer, men det har jag redan redogjort för i tidigare bloggar.

Det som blev så tydligt för mig var vilken betydelse man gjorde av just detta att man eventuellt tänkte om homosexualitet som långvariga relationer. Min meningsmotståndare hävdade att detta betydde att vi idag inte kunde göra en annan tolkning av ärendet än att homosexualitet bör fördömas i den kristna kontexten..

Men hur kan man tänka så?... vi har ju ändrat förhållningssätt med självklarhet i alla andra lägen; kvinnosynen i GT och på Jesu tid stämmer ju inte riktigt överens med den vi i normala sammanhang har i dag. Kvinnan är inte en halvmänniska - hon har samma värde som mannen har i vårt samhälle. Det hade hon inte på Jesu tid. Även om Jesus och Paulus försöker lyfta upp kvinnan gör man det ändå inte riktigt hela vägen ut. Man tar fortfarande hänsyn till den rådande kulturen.

Samma sak med barn. Det är inte längre människor i vardande - de är fullvärdiga människor. Det finns massvis med exempel på saker vi tolkar om i vårt samhälle. Varför inte frågan om homosexuella?

Orsaken till att vi har en annan människosyn i dag beror ju på att vi vet mer, har djupare insikter i vad det är att vara människa. Om detta gäller barn, kvinnor, slavar, förhållandet till aga, till människor som spelar teater, till soldater o.s.v. - varför gäller det inte då homosexuella? Vi vet ju mer i dag om vad sexuell identitet är än man gjort tidigare - till och med mer än man visste på sjuttiotalet då homosexualitet fortfarande klassades som en sjukdom i Sverige. Varför blir den antika världsbilden och människosynen plötsligt i det sammanhanget gällande - när vi fritt tänker annorlunda om alla andra områden.

...det är nog lite homofobiska vibbar i luften trots allt...

Att plocka Bibeln ur den antika lådan

Den högutbildade konservativt kristne mannen fick frågan om han trodde att berättelsen om Jona i valfiskens buk hade hänt rent historiskt sett. Han tvekade en sekund och svarade: Eftersom Jesus trodde att berättelsen var sann tror jag att den är sann!

Det slog mig i det ögonblicket hur fel det kan bli när vi försöker vara trogna Gud och skriften och samtidigt kopplar bort vår hjärna.

I dag är det väl i princip ingen som tror att man kan leva i en fisks mage i tre dagar och överleva - man tar för givet att detta är en sedelärande berättelse - en mycket god berättelse, men ingen historisk händelse.

Ändå är den intervjuade mannens inställning inte helt ovanlig.

Det verkar som om vi inte riktigt kan transformera över evangeliets kärna till vår tid och vår världsbild. Det vi istället gör är att vi tvingar in nykristna människor in i en antik världsbild. Vi bjuder in dem i en fascinerade värld av symboler och bibliska kopplingar mellan nya och gamla testamentet, de får åka med en stund på kyrkohistoriens tåg och se hur dogmer och troshjältar växer fram. Därefter går man tillbaka till sitt vanliga liv med en helt annan världsbild - och man ser inte den gigantiska krocken mellan dessa världar.

Det kan se ut som så: När man läser skapelseberättelsen tar man för givet att det funnit ett urtillstånd som var gott och som människan genom att äta av frukten i paradiset trasade söner och därför blev utkastade ur paradiset - men sedan går man ut ur texten och in i vår verklighet och då är det naturligt att man accepterar evolutionsberättelsen som i sig säger att det aldrig har funnits ett fullkomligt urtillstånd där allt var bra. Ändå bygger frälsningsteologin mycket på just fallet från denna goda urskapelse.

Vi gör så gång på gång. När vi läser bibeln tillåter vi helt andra logiska principer i den religiösa tankevärlden gälla än i vårt vardagliga liv. Många kristna tro att det måste vara så - men det beror egentligen bara på att vi inte kunnat översätta texterna till att vara användbara i dag - vi har inte kunnat lyfta ur dem ut den antika lådan för att se att de har relevans i vår tid.

Jag tror att kristen tro blir mer och mer irrelevant om vi inte lyckas med detta.

Det finns två felaktiga sätt som kristna reagerar på dessa tankar har jag märkt. Antingen stänger man in sig i den antika tankevärlden och vägrar låta tidens påverka tolkningen. Detta är den sk konservativa linjen  - om verkligheten inte stämmer med mallen är det inte mallen det är fel på utan verkligheten - därför är det lättast att förneka verkligheten.

Den andra sidan är att låta allt bara bli intetsägande utsagor om livet - tolkningsbara dikter som bara får relevans för individen som läser dem. Det är heller inte en fungerande väg att går. Bibelns skrifter är kyrkans skrifter - de är satta i ett sammanhang som vi tror Gud har lett - det har gett oss dogmhistorien, liturgihistorien, och kyrkohistorien. Att källkritiskt granska texterna gör dem inte mindre relevanta - men det hjälper oss att se på vilket sätt vi skall ta dem med in i vår tids verklighet - så att de får den relevans som de skall ha.

Bibeln är ju Guds ord - det måste vi ta allvarligt och studera och bruka och debattera. Men vi skall inte tro att vi tar Guds ord på allvar om vi kopplar bort våra hjärnor och inte gör vår läxa; att översätta dem in i vår tid så att evangeliets ljus får lysa också över vår tid.

Jesus och homosexualiteten

Jesus och homosexualiteten då? Det blir ett kort kapitel. Saken är den att han säger inte ett ord.

Vi kastar oss in i epistlarna då... Vi tar ställena ett efter ett:

Romarbrevet 1:24 - Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. De ville gälla för visa men blev till dårar. De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.
Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det.

Jag kan tycka texten talar för sig själv. Det är ganska tydligt att det här handlar om heterosexuella människor som idkar samlag med människor av samma kön då de går in under hedniska riter där man försöker behaga den hedniske guden genom sitt sexande. Detta tycker Paulus inte är bra - och något som varje jude skulle vara emot. Det handlar därmed inte ett skvatt om det som vi idag kalla homosexualitet... detta är bara sex med det egna könet i rituella syften.

1 Kor 6:5-11 - Ni borde skämmas! Finns det då ingen bland er som är klok nog att döma mellan två kristna bröder? I stället processar broder mot broder, och detta inför otroende! Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför finner ni er inte hellre i en oförrätt? Varför tar ni inte hellre en förlust? I stället vållar ni andra orätt och förluster – era egna bröder. Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike. Så har somliga av er levt, men ni har låtit tvätta er rena, ni har helgats och gjorts rättfärdiga genom herren Jesu Kristi namn och genom vår Guds ande.

Också här handlar det tydligt om missbruk av sexualiteten som skadar andra människor - förnedrar andra människor - och vänder Gud ryggen. På vilket sätt skulle homosexuella som vill leva i långvariga trogna relationer på något sätt passa in i den här uppräkningen - det blir bara absurt!

1 Tim 1 - Redan när jag gav mig i väg till Makedonien bad jag dig stanna i Efesos och förmana somliga där att inte förkunna avvikande läror och ägna sig åt ändlösa legender om förfäderna. Sådant för bara till diskussioner och tjänar inte Guds plan, som verkar genom tro. Målet för dina förmaningar skall vara en kärlek som kommer ur rent hjärta, gott uppsåt och uppriktig tro. Somliga har glömt bort allt detta och spårat ur i tomt prat. De vill lära ut lagen men förstår varken vad de själva säger eller vad de med sådan säkerhet uttalar sig om.Men vi vet att lagen är något gott, om man brukar den rätt och tänker på att den inte är till för rättfärdiga utan för dem som lever utan lag och ordning, för gudlösa och syndare, hädare och förnekare, för dem som bär hand på sin far eller mor, för dråpare, för otuktiga och män som ligger med män, för människorövare, lögnare och menedare och allt annat som strider mot den sunda läran. Så är det enligt det evangelium om härligheten hos den salige Guden som jag har fått mig anförtrott.

Uppräkningen här handlar än en gång om människor som förstör; de som slår sina föräldrar, de som dödar, de som förstör äktenskap, de som våldtar sina fiender, kidnappare, folk som sätter folk orättfärdigt i fängelse .... inte heller i den här uppräkningen är det ens rimligt att försöka få in människor som vill leva i goda långvariga relationer med varandra och vara av samma kön.

Frågan om homosexualitet som vi förstår homosexualitet i dag berörs helt enkelt inte i Nya testamentet heller. Jag tycker det är ärligast att erkänna detta. De som försöker besvara frågan med bibliska texter gör det med en helt egen interpretation - med en egen agenda. Man vill helt enkelt inte att Gud skall acceptera homosexualitet som en del av den skapelse och variation som skapelsen utgör - man vill att bibeln skall säga det man själv tycker. Tyvärr luktar det homofobi.

Jag tror inte att bibelns författare var positiva till att människor av samma kön levde tillsammans. För dem var det en underlighet och allt underligt var farligt och därmed förbjudet. Sådan var kulturen. Men det berättigar inte att påstå att det är Guds vilja. Mycket har ju hänt sedan dess och vi vet betydligt mycket mer än de gjorde och vi har en djupare förståelse av vad det är att vara människa och sexuell varelse. Bibelns texter talar helt enkelt inte om homosexualitet som vi känner det i dag - de talar om sexuella handlingar med människor av samma kön i rituella eller våldsamma syften. Det är något annat - något som vi tar avstånd från ännu idag.

Jag skäms över kyrkans sätt att behandla homosexuella genom tiderna och än i dag - vi har mycket att svara för inför Gud i denna fråga!

Det underliga i att våldta änglar...

Så var det dags för Sodom och Gomorra.

Jag hamnade i mailkonversation med en något mer fundamentalistisk broder än undertecknad. För honom var texten om Sodom och Gomorra utgångstexten för hur homosexuella är: De är sexmonster som är så uppfyllda av sina drifter att de till och med vill ha sex med änglar. För honom var alla invånarna i Sodom homosexuella. När jag påtalade orimligheten i detta sa ha att han så fruktade Gud att rimlighet var inget han vågade ta fasta på i sådana här allvarliga texter.
Att de inte ville ha sex med Lots döttrar visade ännu mer hur förtappade de var (mycket underlig människosyn och en helt felaktig interpretation av texten) ...

Tyvärr är denna uppfattning inte helt ovanlig bland en del kristna, men den som funderat något på vad homosexualitet är och hur människan fungerar inser snart att min konservative broders tolkning av händelsen är totalt orimlig. Helt enkelt dum!

Poängen med texten om Sodom och Gomorras förgörelse är att beskriva människor som var så fyllda av sig själv och sin girighet att de inte ville ta emot Gud när han besökte dem genom två manliga änglar.  (Kan änglar ha kön? - Det är en central biblisk fråga vi måste återkomma till!)

Gud var ett sådant hot mot invånarna att de till och med ville förnedra honom på det värsta sätt man kunde tänka sig, förnedra honom på samma sätt som man förnedrade sina slagna fiender; genom att våldta dem.

Att det alls inte handlade om sex visar historiens absurda lilla delberättelse där Lot ger ut sina döttrar till att bli männens sexslavar - men det var inte sex de var ute efter - det var förnedring av Gud. Denna lilla hemska händelse vill alltså tydliggöra att det inte var sex som stod i centrum utan hat.

De flesta andra bibelställe som hänvisar till denna berättelse hävdar också att det var städernas ogästvänlighet, deras fientlighet, deras själviskhet som var orsaken till deras beteende - och detta beteende  var så avskyvärt i Guds ögon att han förgjorde städerna. Invånarna ville helt enkelt döda Gud. Det fanns nästan inga rättfärdiga bland dem...

Denna tolkning är också så tydlig i det att berättelsen där de två männen (änglarna) besökte Abraham i Mambres terbintlund just handlar om hur en Gudsman gör, hur rättfärdig gudsman på beduinskt sätt välkomnar gästerna och dukar fram det finaste han har. Som kontrast visas därefter Sodoms invånare upp just som riktigt otrevliga typer.

De som hävdar att denna berättelse handlar om homosexualitet tror att homosexualitet handlar om var du stoppar in ditt manliga könsorgan - men det är inte homosexualitet - det är bara sex. Det som sker i Sodom är dessutom inte ens bara sex utan våldtäkt - en våldshandling som än i dag används för förnedringens skull.

Både män och kvinnor kan våldtas. Vi glömmer det ibland. Tänk om änglarna i berättelsen hade varit kvinnor, då  hade vi inte kallat händelsen heterosexualitet utan just vad det är: Våldtäkt. Så enkelt är det.

Man kan läsa  boken "The reign of the phallus" - den handlar om Mellanöstern och antikens sätt att med snoppen regera världen. Faktiskt en intressant bok som är mycket upplysande i dessa frågor.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att GT inte på något ställe egentligen talar om det vi i dag kallar homosexualitet. Inte så att det inte fanns, inte så att det uppskattades och regnbågsflaggor hissades utanför templet - men man förstod inte människan på det sättet. Man hade inte kunskap på det sätt vi har idag. Samhället hade ingen plats för alternativa samlevnadsformer. Allting handlade om överlevnad och befolkningsökning så att man kunde vara ett stort mäktigt och därmed tryggt folk. Man hade väldigt sällan möjligheten att vara dem man var - man hade en roll att spela. Tänk så mycket dold olycka det samhället skapade - så många olyckliga relationer - så mycket ångest och självförnekelse. Gud är god som låter oss leva i en helt annan tidsålder.

Hur slutade mailkonversationen med min konservative broder? Han slutade svara på mina mail eftersom jag inte fruktade Gud så mycket att jag inte ville använda min gudagivna hjärna och det lilla förnuft den rymmer. Jag var väl helt enkelt ogudaktig... en av de orättfärdiga som nu sitter och väntar på brinnande svavelklot - så kan det gå!

I nästa blogg kastar vi oss in i NT...

Homosexualitet är inte hednakult eller våldtäkt

När vi idag talar om homosexualitet står inte den sexuella akten i centrum (förutom hos en del predikanter på andra sidan Atlanten som tror att det är sex som allting handlar om).

På gamla testamentets tid fanns inte förståelsen av begreppet sexuell identitet. Man kände till att män hade sex med män och kvinnor med kvinnor - man visste säkert också att det fanns personer av samma kön som levde med varandra fastän man inte förstod varför - de var antagligen bara udda. Men att officiellt utgöra ett samkönat par par var inget som ingick i den samhällsmodell som man byggde.

Äktenskapet var ju till för den social trygghetens skull och i den sociala tryggheten låg att skaffa barn som kunde ta hand om en på ålderdomen. Dessutom var det en plikt att skaffa barn så att folket kunde växa och bli starkt.

Den sexuella akten mellan människor av samma kön kände man till huvudsakligen vid två tillfällen;

1. Vid den hedniska kulten, då människor bytte ut sina givna sexuella preferens (sex med motsatta könet) mot en för dem onaturlig sexualitet preferens (sex med samma kön) för att blidka sina Gudar.

2. När man besegrat ett fiendefolk förnedrade man dem genom att våldta både män och kvinnor. Man gjorde dem undergivna. Det handlar alltså om våldtäkt inte homosexualitet såsom vi definierar det i dag.

När den sexuella akten mellan människor av samma kön fördöms i GT ( 3 Mos 18:22 samt 20:13) är det en utsaga som återfinns bland judarnas renhetsföreskrifter. Man får tex inte ha sex med en hustru som har mens, man får inte blanda olika material i tyget osv. Alla dessa lagar är inget som gäller för oss kristna eftersom Jesus fullbordade lagen. Dessa lagar skulle hållas för att folket skulle förstå att de var ett utvalt folk som beredde sig för att bli det folk som skulle välsigna alla folk - en utsaga som senare växte till förståelsen av att man förbereddes sig för Messias. Orsaken, om man behöver leta efter en sådan, var troligtvis två:

1. att man vill att allt sex skulle leda till barnafödande eftersom Gud befallt att man skulle bli ett stort folk

2. Att sex med samma kön var något som förekom inom prostitutionen - det fanns ju tider då templet i Jerusalem var platsen för prostitution. Sex med de egna könet var ett alternativ - precis som det är i fängelserna när det andra könet inte är tillgängligt. Israels folk skulle hålla sig borta från sådant eftersom man skulle hålla sig undan från alla andra folk och bevaras "rent".

Sammanfattningsvis kan man säga att man inte förstod människan såsom vi förstår henne i dag. Vi vet att hon är en komplex varelse - vi vet att hon inte går att stoppa in i religiösa idealistiska ramar - hon måste få vara den Gud skapat henne att vara och mogna och växa utifrån den utgångspunkten. Sådant förstod man inte då. Gamla testamentet säger därmed inget om det vi talar om när vi idag talar om sexuell identitet och samkönade äktenskap...

... Men Sodom och Gomorra då!  Jag tänkte ta det i nästa blogg...

Homosexualitet, GT och det naturliga...

Jag har lyssnat på otaliga föredrag om homosexualitet och kristen tro - särskilt från USAs konservativa led. Det fascinerar mig. Deras argumentation är i mina öron så dum, olärd och kärlekslös som om den kom från helvetet själv.

Utgångspunkten är ofta redan bestämd: homosexuella kan inte vara kristna - och skall de vara kristna så innebär det att de måste omvända sig och sluta vara homosexuella och bilda familj med någon av det motsatta könet.

Man kan tycka att detta är ett problem i USA - men tänkande finns hos oss kristna i Sverige också. Oreflekterat har man redan bestämt sig för vad bibeln säger - och blir gärna Guds talesman i denna fråga - utan att ens ha kollat och tänkt efter.

Jag hade ett samtal med en kollega. Vi försökte tala om ämnet. Han var tämligen resonabel i insikten om att det fanns människor som kämpade med dessa frågor. När jag ändå tyckte att han förvånade mig i inkännande i frågan avslutade han samtalet med: "Men jag måste ändå säga att det är avskyvärt..."

Gud skapade Adam and Ewe, not Adam and Stewe... är ju ett känt uttryck. Man hänvisar till skapelseberättelsen.

För det första kan man konstatera att skapelseberättelserna är mytiska berättelser om ett urparadis som vi vet aldrig har funnits. Skapelseberättelsernas syfte var heller inte att vara en partsinlaga i debatten om homosexualitet och samkönade äktenskap. Den går som berättelse egentligen inte att använda i detta sammanhang.

Tanken man har när man utgår från skapelseberättelserna är att man vill hänvisa till det sk naturliga. Gud skapade det naturliga därefter har vi gjort saker och ting onaturliga.

Begreppet "naturlig" är farligt.  I naturen är förstås allt som existerar naturligt. En människa kan aldrig vara onaturlig eftersom hon är en del av naturen. Men när man använder begreppet "naturlig" i de här sammanhangen hänvisar man till en annan natur - en fiktiv natur som den verkliga naturen skall leva upp till för att räknas som riktigt naturlig. Det är absurt. Utgångspunkten för vad som är naturligt är alltså två mytiska berättelser från Mesopotamien!

De finns de som då hänvisar till hur kroppen naturligt är konstruerad. Det finns kristna som säger att ett organ är skapat bara till en funktion. Penisen är skapad till att föras in i slidan så att det kan produceras barn. Men hur dumt är inte det. De kan aldrig ens ha varit på toaletten för att upptäcka att man kan använda penisen till mer än en sak!

Det man kan använda den andra skapelseberättelsen till är att visa på kärnan i berättelsen. Kärnan är att Gud inte tyckte om att vara ensam - därför skapade kan Adam. Sedan insåg han att det inte var gott för Adam att vara ensam, därför skapade han Eva som en som var lik honom. Att det inte är gott att vara ensam är kärnan i den andra skapelseberättelsen. De som påtvingar homosexuella ofrivillig ensamhet borde därför ha en del att svara för inför skaparen.

Fortsättning följer...