Att plocka Bibeln ur den antika lådan

Den högutbildade konservativt kristne mannen fick frågan om han trodde att berättelsen om Jona i valfiskens buk hade hänt rent historiskt sett. Han tvekade en sekund och svarade: Eftersom Jesus trodde att berättelsen var sann tror jag att den är sann!

Det slog mig i det ögonblicket hur fel det kan bli när vi försöker vara trogna Gud och skriften och samtidigt kopplar bort vår hjärna.

I dag är det väl i princip ingen som tror att man kan leva i en fisks mage i tre dagar och överleva - man tar för givet att detta är en sedelärande berättelse - en mycket god berättelse, men ingen historisk händelse.

Ändå är den intervjuade mannens inställning inte helt ovanlig.

Det verkar som om vi inte riktigt kan transformera över evangeliets kärna till vår tid och vår världsbild. Det vi istället gör är att vi tvingar in nykristna människor in i en antik världsbild. Vi bjuder in dem i en fascinerade värld av symboler och bibliska kopplingar mellan nya och gamla testamentet, de får åka med en stund på kyrkohistoriens tåg och se hur dogmer och troshjältar växer fram. Därefter går man tillbaka till sitt vanliga liv med en helt annan världsbild - och man ser inte den gigantiska krocken mellan dessa världar.

Det kan se ut som så: När man läser skapelseberättelsen tar man för givet att det funnit ett urtillstånd som var gott och som människan genom att äta av frukten i paradiset trasade söner och därför blev utkastade ur paradiset - men sedan går man ut ur texten och in i vår verklighet och då är det naturligt att man accepterar evolutionsberättelsen som i sig säger att det aldrig har funnits ett fullkomligt urtillstånd där allt var bra. Ändå bygger frälsningsteologin mycket på just fallet från denna goda urskapelse.

Vi gör så gång på gång. När vi läser bibeln tillåter vi helt andra logiska principer i den religiösa tankevärlden gälla än i vårt vardagliga liv. Många kristna tro att det måste vara så - men det beror egentligen bara på att vi inte kunnat översätta texterna till att vara användbara i dag - vi har inte kunnat lyfta ur dem ut den antika lådan för att se att de har relevans i vår tid.

Jag tror att kristen tro blir mer och mer irrelevant om vi inte lyckas med detta.

Det finns två felaktiga sätt som kristna reagerar på dessa tankar har jag märkt. Antingen stänger man in sig i den antika tankevärlden och vägrar låta tidens påverka tolkningen. Detta är den sk konservativa linjen  - om verkligheten inte stämmer med mallen är det inte mallen det är fel på utan verkligheten - därför är det lättast att förneka verkligheten.

Den andra sidan är att låta allt bara bli intetsägande utsagor om livet - tolkningsbara dikter som bara får relevans för individen som läser dem. Det är heller inte en fungerande väg att går. Bibelns skrifter är kyrkans skrifter - de är satta i ett sammanhang som vi tror Gud har lett - det har gett oss dogmhistorien, liturgihistorien, och kyrkohistorien. Att källkritiskt granska texterna gör dem inte mindre relevanta - men det hjälper oss att se på vilket sätt vi skall ta dem med in i vår tids verklighet - så att de får den relevans som de skall ha.

Bibeln är ju Guds ord - det måste vi ta allvarligt och studera och bruka och debattera. Men vi skall inte tro att vi tar Guds ord på allvar om vi kopplar bort våra hjärnor och inte gör vår läxa; att översätta dem in i vår tid så att evangeliets ljus får lysa också över vår tid.