Jag måste återvända till samtalet om homosexualitet igen. Lyssnade på ett föredrag av en kristen broder som menade ett homosexualitet inte var förenlig med kristet liv eftersom det inte var naturligt. I debatten ställdes frågan om vad som gjorde en människa homosexuell. Naturligtvis kom de vanliga försöken till förklaring fram: sociologi, felaktig hormonell besprutning av fostret, övergrepp, psykologiska orsaker, ofta fobi för det andra könet osv.
Sanningen är att man inte vet.
Orsaken till att man inte vet är att frågan är felaktig. Vi tror att det finns en biologisk sexualitet som liksom är "original - och normal". Därefter finns det förvrängningar av det "normala"såsom bisexualitet och homosexualitet. Man utgår alltså från att det finns en "paradisisk sexualitet" såsom Gud skapat den - såsom skapelsen tänkt . Men saken är den att något sådant urparadis där människan en gång monterades som en fullkomlig människa aldrig funnits. Homosexualitet har därmed alltid funnits och kan inte sättas in på en skala om förvrängningar kring det "ursprungliga". Homosexualitet bara finns som en del av den biologiska mångfalden, liksom blåögda, brunögda, vänsterhänta och människor med stora öron.
Det kan låta självklart - men är det långtifrån i många människors tänkande. Homosexualitet är ingen abnormitet - det är vanlig sexualitet - inget annat...
Vid dom här diskussioner om homosexualitet, underskattar väl menande människor den rädslan som möjlighet för egen homosexualitet framkallar.
SvaraRaderaDom bisexuella tendenser, vilka finns i alla människor, är en spricka i den sexuella identiteten. Rädslan är, att närheten och/eller acceptansen av homosexualitet kan dra med sig personen i fråga och förvandla honom till en homosexuell.
Männen, vilka har en stark manlig gruppidentitet, som fotbolls fans och motorcykel gäng, lever i ett slags kollektiv homosexuell subkultur utan att förstå detta, ,är livs redda och känner äckel för homosexuella och homosexualitet av rädslan, att om deras manlighet , som är ett försvar mot det kvinnlig, försvinner, då tar det kvinnliga och beroende av det kvinnliga, överhand.
Detta i sin tur betyder regression till kvinnovärlden där modern var härskarinnan. Rädslan är alltså rädslan för det incestuösa.
Incest och mord är dom ursprungliga tabun. Tänk bara dom starka reaktioner som mord och alla slags övergrepp väcker.
Alltså det finns mycket psykologi i homosex-diskussionen och det handlar om djupare saker än enbart värderingar.