Vad är det vi tror på egentligen? Är det Bibelns ord, är det kyrkans dogmer, är det min kulturs tolkningsnycklar, är det min egen erfarenhet? I ärlighetens namn måste man nog säga att det är en blandning av dem alla.
För de flesta är detta nog inget problem eftersom vi måste ha en närhet och en distans till alla dessa faktorer.
Hos den oreflekterade delen av kristenheten är det dock ett problem. Till denna kategori lägger jag både dem som är traditionskristna av bara farten - men också många av de konservativa rörelserna. Jag känner dem väl. Problemet uppstår i den stund då man inte tror att alla dessa faktorer påverkar mitt sätt att tro. Plötsligt har man fått för sig att man har en objektiv syn på bibeln, på dogmatiken, på kyrkans lära - och att man alls inte är påverkad av den kultur man lever i just nu. Det är ur denna dumhet som fundamentalismen hämtar sin näring.
Jag låg i går kväll och funderade på Jesu födelseberättelser. Det finns bara två - och de är väldigt olika. Matteus hävdar att Jesus är till genom den helige Ande utan att Josef eller någon annan man legat med henne. Lukas öppnar för helt andra tolkningar då han konstant kallar Josef för Jesu far. Enligt Matteus bor de i Betlehem och flyttar först efter Egyptenflykten till Nasaret - men i Lukas bor de i Nasaret och skattskrivs i Betlehem och enligt Lukas är de aldrig i Egypten.
Jag tänkte fundera några bloggar på Jesu födelseberättelser... och samtidigt fundera på hur vi trosmässigt håller oss till dessa - och vilka konsekvenser det får...
Intressant.
SvaraRaderaJag har haft svårt att förstå dina grubblerier, och tyckt att det mesta du skriver borde vara fullständigt accepterat just i Svenska kyrkan av ala samfund. Men jag börjar bättre förstå din utgångspunkt.
Jag gör en liten manuell "reblogg". Om du ogillar sånt, säg till så ska jag låta bli i fortsättningen.
Svenska kyrkan är på ett sätt väldigt bred. Hur hon ser ut beror väldigt mycket på var du bor, vilket stift du verkar i och vilka traditioner som finns just i den delen av landet. Jag kom till tro i en mer sekulariserad del av kyrkan och har därefter, av olika anledningar, levt nära många konservativa rörelser. Där finns mycket gott, men jag ser mer och mer att deras sätt att förhålla sig till trons liv blir mer och mer irrelevant. Samtidigt inser jag ju mer jag läser att vi behöver hitta en utgångspunkt i trons liv som tar dagens kunskaper på allvar - och plockar trons kärna och egentlig liv ut den antika boxen - går det? Det är min stora kamp - hur är jag trogen både den kyrka jag tjänar och min egen intellektuella integritet?
RaderaDu får gärna reblogga så mycket du vill! :-)
Tänker bara spontant att det ju är en märklig tanke att man skulle vara opåverkad av den kultur man lever i. Stora tankar om sig själv.
SvaraRaderaKommer att tänka på samtal om meditation jag haft med andra kristna. De var emot pga att om man inte är uppmärksam kan onda andar påverka en. Oj, hjälp ! Hur vågar ni somna ? Jo, men vi somnar i Jesu namn sa de....
Mycket av det religiösa livet bygger på rädslor av olika slag - därför tänker jag att kristen tro egentligen inte är religion utan helt liv - ibland förvandlar människor kristen tro till religion, och då blir det lätt väldigt underligt!
RaderaDet var ett märkvärdigt påstående. "Mycket av det religiösa livet bygger på rädslor av olika slag".
RaderaEftersom jag är en sån där jobbig människa som alltid ber människor definiera de begrepp de använder måste jag fråga dig vad du menar med "religion". Uttömmande och heltäckande definition av begreppet är helt onödigt, vad jag menar är: vad menar du med "religiös", "religiöst liv" och "religion" i det här sammanhanget?
Det är min käpphäst... jag tänker om religion och -ismer att de är slutna tankesystem som svara på alla frågor du kan komma på. De tar sällan in ny kunskap i sina system eftersom ny kunskap ofta rubbar helheten. Religionen är sällan sökande - den är liksom färdig.
RaderaJag menar att Jesus inte kom för att skapa en ny religion - utan för att befria oss till att våga leva sanna liv, hela liv... jag skulle mena att det ör motsatsen till religiösa liv... ungefär så :-)
just det... rädslorna ... jag tänker att omogna människor vill ha färdiga och trygga svar på alla livets frågor ... det ger de religiösa systemen. När man försvarar sina religiösa system försvarar man sig mot sin egen rädsla. En modig människa, en mogen människa vågar möta livets frågor obesvarade. För de omogna människorna finns otaliga rädslor att skydda sig mot - och lita på Gud kan man inte göra eftersom han är så liten att han bara fungerar inom det givna systemet. Kommer man utanför systemet finns inte längre någon Gud som skyddar... därav rädslorna...
Radera"Jesus förkunnade Guds rike, och så fick vi Kyrkan" (okänd exeget)
SvaraRaderaI din skildring måste Kyrkan ha gått vilse rätt fort, och blivit till just precis ett sånt där religiöst system där det är jätte-jätteviktigt att veta precis vilka böcker som är kanon och inte, och kunna slå fast exakt hur det står till med Jesu gudomliga och/eller mänskliga natur. I så fall har hela kristenheten gått fel inom bara ett par hundra år, men nu kan vi äntligen, tack vare våra vetenskaper, återskapa den lilla Jesussekten så som den en gång var, halleluja! (vilket är ungefär den självbild som delar av frikyrkorörelsen haft, gentemot de stelnade och döda historiska kyrkorna. Fast utan just det där vetenskapliga, dårå)
Jag tycker väl inte riktigt att det håller.
Kanske inte - men vad är alternativet?
RaderaJag tror på Gud - jag tror att Jesus uppenbarar honom på ett sätt jag känner igen genom min längtan. Jag har genom mitt liv en relation med honom och min världsbild präglas genom den relationen. Jag har ett ansvar att förvalta den erfarenheten -. inte gentemot någon annan - men gentemot mig själv. Jag ser så mycket gott den relationen ger - och den erfarenheten är min tro.
Jag tror inte vi kan frigöra oss från all historisk bråte - men vi har ansvar att vi varje tid frilägga det vi kan och liksom bära fram Jesus i varje tid. Jag menar inte att sätta mig över tidigare erfarenheter - jag stämmer in i trosbekännelsen som den lovsång det är - men frågeställningarna är nya för varje tid. Vår tids frågeställningar kräver av oss att frilägga Jesus historiskt på ett intellektuellt hederligt sätt. Jag märker inom kyrkan att vi inte alltid vågar det. Det är min sorg.
Någon måste ju ha gott den vägen före dig, tänker jag. Till och med många.
RaderaDenna handlar förvisso inte alls om religion egentligen, utan är en del av Kjell Höglunds avsked till 70-talsvänstern. Den lånar bildspråk från en religiös värld, men jag ser det lite överallt... människan är sig lik. Oavsett om vi nu är syndafallna eller inte.
https://www.youtube.com/watch?v=7ywnCP-TTg0
http://www.kjellhoglund.com/dodadogmer.html
På skivan följs den av
http://www.kjellhoglund.com/herrateist.html
Finns tyvärr inte på tuben.
Tack för dina länkar :-)
RaderaDet är många som gått före mig - men var och en behöver göra sin egen resa och formulera sig utifrån sitt sammanhang - det är väl det jag håller på att göra...