Julkrubban splittras i tusen bitar

Visst är det väl underligt att man inte i något av breven i NT talar om Jesu födelse. Eftersom födelsen enligt Matteus och Lukas är så spektakulär borde ju något av dessa händelser nämnts i något sammanhang.

Inte heller det tidigaste evangeliet eller det senaste talar om Jesu födelse.

Den enda profetian om Jungfruns havandeskap finns i Jesaja och är en trolig felöversättning från hebreiskan till grekiskan där ordet ung flicka översätts med jungfru. Det verkar också vara denna översättning som Matteusevangeliets författare och Lukasevangeliets författare hänger upp sina tankar om Jesu födelse på. Det är inte mycket.

Till detta kommer att stilen på födelseberättelserna - för de är ju två ganska olika berättelser - är skrivna i någon slags högtravande symboliks stil. Det är snabba, ganska överdrivna penseldrag som författarna målar med.

Matteus låter Jesus födas hemma i Betlehem, tryggt och varmt - men drar till med Stjärnor, stjärntydare, flykt till Egypten - Det är Josef som får besök av ängeln, inte Maria. Familjen är bosatt i Betlehem, men p.g.a. politiska problem får man efter flykten bosätta sig i Nasaret.

Lukas kontrar med att ängeln först besöker Maria i Nasaret - där de nu plötsligt bor. Hon hälsar på sin släkting Elisabeth och brister ut i gammaltestamentligt inspirerad lovsång - inte olikt Miriam, Moses syster när de kommer över Röda havet.
Kejsar Augustus har pålyst en skattskrivning - och varje jude måste återvända till sin hemstad. Josef som var släkt med David sedan tusen år tillbaka (Snacka om att hålla reda på släkten) fick träffa hela släkten i Betlehem. Eftersom David hade tusen fruar och de flesta säkert gav barn, som gav barn som gav barn under tusen år, borde det varit en enorm tillställning i Betlehem - inte undra på att det var trångt - och man kan fråga sig hur Josef nu fick låta den höggravida Maria vandra hela vägen till Betlehem eftersom hon nu var bosatt i Nasaret..
Lukas har struntat i stjärntydarna och stjärnan och istället kallat in några herdar som fick möta hela den himmelska änglakören under sitt nattpass.

Jesus blir omskuren i templet, vilket torde vara ovanligt, och där får han träffa Symeon - och inte minst Hanna. Hanna var gammal - och dessutom tillhörde hon en utdöd del av Israels folk, hon kom från den utplånade Ashers stam som nu plötsligt verkar ha uppstått från de döda.

Vi får enligt Lukas också följa med den tolvårige Jesus till templet då familjen återigen besökte Jerusalem - och nu briljerade Jesus med sin kunskap - fastän han tillhörde de fattiga, trots att han inte blivit religiöst myndig - också detta är Lukas ensam att berätta om.

Det underliga är att vi så sällan ser att Jesu födelse är två olika berättelser. Vid julkrubban låter vi dem smälta samman till en enda berättelse som kryddas med kameler och en ensam oxe i stallet.

Det är så mycket som tyder på att dessa berättelse inte skall förstås bokstavligt. De utgör den fond mot vilken Jesusgestalten senare målas. Varför är vi så rädda att förstå det? Varför måste vi få nutida kristna att acceptera underligheterna kring Jesu födelse som historiskt sanna när så lite talar för att de är det? De är ju talande berättelser i sig?

Om vi menar att de är historiskt sanna ställer de fler frågor än de besvarar - vad skall vi då svara när folk undrar om vi är kloka i huvudet som tror att detta är historisk sanning? Eller är det något jag missat?