Debatten om jungfrufödseln blossar upp med jämna mellanrum. Måste man tro på den - och i så fall hur?
Under den tid i livet, då jag tänkte att den kristna tron var ett slutet system av finurligt uttänkta sanningar som aldrig motsade sig eller gick att intellektuellt ifrågasätta, förstod jag jungfrufödseln som en absolut och logisk konsekvens av Guds människoblivande. Maria var jungfru och födde utan föregående samlag eftersom han som skulle födas var 100% människa och 100% Gud - han var ju född och icke skapad av samma väsen som Fadern. Skulle Jesus bli till genom ett vanlig samlag skulle det innebära att Gud i så fall skulle komma in i Jesus senare. t.ex vid dopet - och den dogmen har ju kyrkan förkastat, så på det sättet kunde det inte ha gått till.
Visserligen är det ett litet problem med Jungfru Marie delaktighet i syndafallet. Under antiken., fram till 1800-talet förstod man ju kvinnan endast som en kruka som mannen planterade sin säd i - men när vi upptäckte att kvinnan hade ett ägg - och på det sättet bidrog med sitt kött till det nya barnet, skulle det ju innebära att lite syndfullhet skulle kunna komma in i Jesus också - men katolska kyrkan löste det ju åt oss genom att införa dogmen om Marie obefläckade avlelse - så var det problemet löst.
Men ju längre jag levt i kyrkan desto underligare blir detta dogmastiserande - och så ojudiskt.
Jungfrufödseln var ett begrepp under antiken som innebar att man ville särskilja personen som fötts från andra personer. Jungfrufödseln var ett sätt att hedra personen och påvisa att han var större än hans biologiske fader - han var av gudomligt ursprung.
Kan man inte tänka - utan att egentligen ta ställning till hur Jesu konception gick till - att syftet med jungfrufödseln inte är att beskriva biologi utan något annat - något som handlar om att beskriva den person man talar om i en annan dimension.
Kanske ville Matteus (och till viss del Lukas) beskriva Jesus som något större än de romerska kejsarna, större än Alexander den store, större än en del gudar i den hellenistiska kulturen - de var ju också ofta födda av jungfrur. Men Jesus är större än de - till och med stjärnorna på universums himmel bockar sig för honom!
Jag brukar tänka att saker som går mot förnuftet inte är bra. Men det som går över förnuftet kan accepteras ibland. Jag har verkligen en modern världsbild och är vetenskaplig precis som du. Men jag är inte alls förvånad att födelseberättelserna bara nämns i början av sammanställningen av evangelierna. Inte heller att det är vissa motsägelser. Men Jungfrufödelsen är ju just till för att beskriva det som inte är möjligt att med ord beskriva. Att Jesus är sann Gud och sann Människa går över förnuftet. Varför hänger du upp dig på det biologiska? För mig är det inte möjligt att en frälsning och försoning ska kunna ske om inte Jesus ÄR! Ska Gud komma till jorden kunde han inte sända en ängel och han kunde inte sända en människa han måste ju komma själv! "Avlad av den helige Ande" är ju bara ett sätt att få det att gå ihop. Allt annat leder till tankar Mot förnuftet och det är inte bra. Eller du har ett annat förnuft?
SvaraRaderaOm jag har något förnuft alls tänker jag att det borde vara det som är styrt av det rimliga. Jag tänker inte att jag hänger upp mig på det biologiska, men att många i kyrkan gör det - och det händer något när man gör det. Samtidigt blir Gud väldigt liten då vi måste få in honom i våra tankesystem och begränsa honom till vårt förnuft. Frågan är om korset är en bild för det som händer i försoningen eller är nödvändigt för försoningen. Jag lutar mot att det är en bild för det större som försoningen är. Därmed blir det meningslöst att hävda att det är "Nödvändigt" att kunna beskriva hur Gud blir människa på ett särskilt sätt - Låt jungfrufödseln också bli en bild för det oförklarliga - inte ett biologiskt förklaringssystem... det är just det jag säger till hela den kristenhet jag möter i mitt sammanhang...
Radera