Det slog mig hur absurt vi ibland tänker om saker och ting. Samtalet rörde sig kring homosexualitet och kristen tro. Man menade att man på Jesu tid visste om homosexualitet såsom vi känner den i dag. Jag tror både det stämmer och inte stämmer, men det har jag redan redogjort för i tidigare bloggar.
Det som blev så tydligt för mig var vilken betydelse man gjorde av just detta att man eventuellt tänkte om homosexualitet som långvariga relationer. Min meningsmotståndare hävdade att detta betydde att vi idag inte kunde göra en annan tolkning av ärendet än att homosexualitet bör fördömas i den kristna kontexten..
Men hur kan man tänka så?... vi har ju ändrat förhållningssätt med självklarhet i alla andra lägen; kvinnosynen i GT och på Jesu tid stämmer ju inte riktigt överens med den vi i normala sammanhang har i dag. Kvinnan är inte en halvmänniska - hon har samma värde som mannen har i vårt samhälle. Det hade hon inte på Jesu tid. Även om Jesus och Paulus försöker lyfta upp kvinnan gör man det ändå inte riktigt hela vägen ut. Man tar fortfarande hänsyn till den rådande kulturen.
Samma sak med barn. Det är inte längre människor i vardande - de är fullvärdiga människor. Det finns massvis med exempel på saker vi tolkar om i vårt samhälle. Varför inte frågan om homosexuella?
Orsaken till att vi har en annan människosyn i dag beror ju på att vi vet mer, har djupare insikter i vad det är att vara människa. Om detta gäller barn, kvinnor, slavar, förhållandet till aga, till människor som spelar teater, till soldater o.s.v. - varför gäller det inte då homosexuella? Vi vet ju mer i dag om vad sexuell identitet är än man gjort tidigare - till och med mer än man visste på sjuttiotalet då homosexualitet fortfarande klassades som en sjukdom i Sverige. Varför blir den antika världsbilden och människosynen plötsligt i det sammanhanget gällande - när vi fritt tänker annorlunda om alla andra områden.
...det är nog lite homofobiska vibbar i luften trots allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar